Om Grönsöö - Stiftelsen

Bakgrund

Grönsöö godset bildades under 1600-talets första årtionde av riksrådet Johan Skytte, vilken även lät uppföra huvudbyggnaden åren 1607-11. Parken och trädgårdsanläggningarna var slutförda 1623.

Under 1700-talets andra hälft innehades Grönsöö av läkaren David von Schulzenheim vilken under sin tid tillfogade en rad 1700-talsinredningar i huvudbyggnadens övre våning. Likaså utvecklade han den skytteanska trädgårdsanläggningen och uppförde 1786 det s.k. kinesiska lusthuset.

När familjen von Ehrenheim år 1820 övertog Grönsöö bildades det rika inventariet dels av möbler övertagna av David v.Schulzenheim dels av föremål tillförda genom arvsföljder i släkterna v.Engeström, Benzelstierna och v.Ehrenheim.

Grönsöö har aldrig varit fideikommiss. Gården och samlingarna har av tillfälligheter ej blivit skingrade.

Det allsidiga inventariet kom redan på 1920-talet att intressera Nordiska Museet, vilket påbörjade en inventering vars resultat förde fram till publiceringen av Sigurd Wallins monografi över Grönsööhemmet 1952. En uppskattning av omfattningen pekar på mer än10.000 lösa föremål samt ca 15.000 böcker.

Grönsöö huvudbyggnad, den omgivande parken samt det s.k. kinesiska lusthuset förklarades år 1964 för byggnadsminne.

Problembeskrivning

Redan på 1970-talet aktualiserades frågan hur Grönsöö skulle kunna bevaras för framtiden. Erfarenheten talade för att varje generationsskifte skulle innebära en allvarlig risk att gården skulle styckas eller säljas och inventarier och samlingar skulle skingras. Likaså visade erfarenheten att fastighetens avkastning, även vid rationell skötsel, inte förslog till vården av de byggnadsminnesförklarade byggnaderna och parken. Slutligen försvårades varje försök till externt stöd av det faktum att stödet samtidigt kom att framstå som en förmån för ägarna.

Familjens medlemmar och de kulturminnesvårdande myndigheterna förenades dock i en önskan att för framtiden bevara Grönsöö som en levande, sammanhållen kulturminnesmiljö. För att uppnå detta enades familjen att söka en lösning, även om den innebar inskränkningar i äganderätten. De kulturminnesvårdande myndigheterna framhöll önskvärdheten av någon form av fortsatt ägareanknytning för att bibehålla ett personligt incitament i förvaltningen. En redogörelse för de olika stegen i försöken att hitta en juridiskt hållbar form för detta finns i "Att förvalta kulturmiljöer" (sid 126 f) En rapport från utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöer (SOU 1991:64). Hur stiftelsen fick sin slutgiltiga utformning beskrivs i Kulturarvsutredningens delbetänkande " Kulturegendomar och kulturföremål" (SOU 1995:128).

Förvaltningsorganisation

Fastigheterna Grönsöö 1:1 Utö 1:1 samt Utö 3:1 har genom apportavtal 1989-11-01 överförts till Grönsöö Säteri AB. Av bolagets 2000 aktier är 500 A-aktier i familjens ägo medan 1500 B-aktier har överförts till Grönsöö kulturhistoriska stiftelse. Bolagets bolagsordning innefattar hembudsskyldighet till befintliga aktieägare.

Det inre inventariet i huvudbyggnaden på Grönsöö har genom apportavtal 1990-09-01 överförts till AB Grönsöö Museum. Av bolagets 500 aktier ägs 440 aktier av Grönsöö Säteri AB samt 60 aktier av Grönsöö kulturhistoriska stiftelse. Bolagets bolagsordning innefattar skingringsförbud av inventarierna, vilket stiftelsens kontrollpost avses garantera.

Grönsöö kulturhistoriska stiftelse har till ändamål att, genom förvaltning av de gåvor som den erhåller, främja vetenskaplig forskning och kulturminnesvård, i första hand kring den historiska och kulturella egenart som finns i anslutning till Grönsöö Säteri. Stiftelsen har genom förhandsbesked av Skatterättsnämnden 1993-03-15 förklarats uppfylla villkoren för begränsad skattskyldighet. Styrelsen för stiftelsen består av fem ledamöter varav tre är utsedda av offentliga organ. Styrelsen har för närvarande följande sammansättning:


Peter Egardt, landshövding, Länsstyrelsen (Ordf)
Magnus Hagberg, chef för LSH (utsedd av Riksantikvarieämbetet)
Håkan Liby, länsmuseichef, Upplandsmuseet
Carl Gustav von Ehrenheim (Ständig ledamot)
Jacob von Ehrenheim
Heli Haapasalo, museichef, suppleant (utsedd av Riksantikvarieämbetet)
Erik von Ehrenheim, suppleant

Genom innehavet av aktier i Grönsöö Säteri AB och AB Grönsöö Museum kommer stiftelsen att vara garant för beståndet av den sammanhållna miljön på Grönsöö.

Stiftelsestruktur

Kulturminnesvårdens ekonomi

Erfarenheten visar att jordbruksfastighetens avkastning ej förslår till vård och underhåll av de byggnadsminnesförklarade byggnaderna och parken, samt till vård av möbler och konsthantverk tillhörande den museala interiören i slottsbyggnaden.

Det är även viktigt att bibehålla och utveckla kunskapen om Grönsöös historia och kulturella särart. Forskning kring detta är väsentligt för bevarandet av miljön och därmed även en angelägenhet för kulturminnesvården. Att kunskapen om Grönsöö bibehålls inom objektet är väsentligt för den långsiktiga kontinuiteten.

En genomgång av hur nuvarande drift med jordbruk, skogsbruk, fruktodlingar, hyresverksamhet samt en väl utvecklad turism, kan bidra till kulturminnesvården visar att Grönsöö behöver tillföras ca 1 Mkr. per år för att säkra kulturminnesvården.

Professionell drift, kontinuerlig nettoupplåning, underinvestering i rörelsegrenarna, driftsbidrag till parken, en lönebidragsanställning samt ett långvarigt oavlönat arbete med föremålsvård har hittills möjliggjort verksamheten i nuvarande omfattning.

För att långsiktigt lösa problemet fordras i stiftelsen alternativt en grundfond, vars avkastning kan brukas för dessa ändamål. Kapitalbehovet för en sådan grundfond beräknas till c:a 25 milj. kronor. Alternativt kan stiftelsen tillföras ett årligt bidrag på 1-1,5 mkr, under förutsättning att någon typ av långsiktighet i stödet kan erhållas.

Familjen von Ehrenheims privatekonomiska relation till Grönsöö

Hembudsklausulen i Bolagsordningen i Grönsöö Säteri AB reglerar att värdet av aktierna vid hembud skall sättas till substansvärde enligt senaste balansräkning. Familjens A-aktier har per 2007-12-31 ett sådant värde av 1.172.658 kr att jämföras med ett uppskattat marknadsvärde av Grönsöö som helhet på ca 150 Mkr.

Aktieägarna kan teoretiskt ha tre ekonomiska relationer till Grönsöö: Anställning, utdelning på aktierna och hyresförhållande. Stiftelsen kan, som ägare, utöva inflytande i samtliga fall.

Avkastningen av de medel som tillförs Grundfonden i Grönsöö kulturhistoriska stiftelse för stöd till Grönsöö, disponeras av stiftelsens styrelse med en majoritet av offentligt utsedda representanter.

Gränslinjen mellan Grönsöö som helhet och familjen von Ehrenheims privatekonomiska sfär är genom detta helt tydlig. Modellen garanterar att de medel som tillförs Grönsöö ej positivt påverkar familjens privatekonomi.

Grönsöö som pilotprojekt

För att i ett modernt samhälle skall kunna bevara några få levande kulturmiljöer av nationellt intresse, torde endast två förvaltningsformer vara möjliga. Dels offentligt övertagande, dels i form av objektsanknutna stiftelser enligt den modell som har utvecklats kring Grönsöö. Ingen har hittills lyckat föreslå något annat långsiktigt hållbart alternativ. Det offentliga övertagandet är dyrbart för samhället. Det sker heller inte sällan då katastrofen är nära och betydande kulturvärden redan förlorats.

Den handlingsplan som genomförts för Grönsöö får betraktas som ett pilotprojekt i strävandet att lösa hit hörande problem. Några påtagliga resultat har uppnåtts. Modellen förmår att sammanföra ägarens och samhällets gemensamma mål att hålla egendomen och samlingarna sammanhållna. Samhällets önskemål om personliga incitament för en effektiv drift och förvaltning sammanförs med ägarens önskemål att bibehålla visst inflytande över driften av den egendom vars kapitalvärden man avstått från. Kontrollen över externt tillskjutna medel förbehålls offentliga organ, representerade i stiftelsens styrelse och påverkar ej ägarfamiljens privatekonomi.

En skattebetalare har rätt att kräva tre utgångspunkter för de medel som går till kulturminnesvård. För de första att objektet omfattas av skyddsbestämmelser så att det i framtiden ej kan förstöras eller förändras. För det andra att stödet direkt eller indirekt i form av värdestegring ej gynnar privatpersoner bakom objektet. För det tredje att objektet i någon form tillgängliggörs för allmänheten och vetenskapen.

Nuvarande stödsystem bygger näst intill uteslutande på investeringsbidrag som med hänsyn till kapitaliseringseffekter, sprids på ett stort antal objekt. Effekten av detta blir att man hjälpligt förmår bevara det tomma skalet (byggnaden) i kulturmiljöerna men ej det som skänker dem liv och innehåll dvs. inventariesamlingar och parker/kulturlandskap. Gemensamt för dessa är att drift och kontinuerlig vård är mer betydelsefullt än restaureringsinvesteringar.

Vid fråga om inlösen av inventariesamlingar av nationellt intresse pekar bl.a. Regeringens senaste proposition i området på, att samlingarna i de flesta fall enbart har betydelse i sin ursprungliga miljö och sitt sammanhang.

Kan frågan kring kulturminnesvårdens finansiering på Grönsöö få en lösning, kommer modellen ytterligare att kunna tjäna som föredöme och inspirationskälla för liknande miljöer, där ägarefamiljen är villiga att avstå kapitalvärden till förmån för ett långsiktigt bevarande.