Utställningar - Tidigare utställningar

"Porslin på Grönsöö" - Temautställning 2016
Temautställning med prydnads och bordsporslin från Ostasien och Europa ur slottets samlingar maj-okt.

Keramik är den övergripande termen för föremålen i årets utställning. Människan har genom århundradena utvecklat en lång rad keramiska material som stengods, porslin, fajans, flintgods och olika varianter av dessa. Det eftertraktade ostindiska porslinet försökte man kopiera i Europa och oavsett vilket material man lyckades framställa så benämndes det gärna porslin.

Under 1700-talet tävlade olika europeiska fabriker om att framställa porslin i de mest fantasifulla former. Det var därför naturligt att en familj, med hemmet som centralpunkt för sitt sociala liv, ägde föremål från många fabriker, för att visa sin modemedvetenhet.

Den keramiska samlingen innehåller föremål från 1600-talet till 1900-talet Några av de äldsta föremålen kan illustrera två ytterligheter i samlingen – ett lerfat tillverkat i Sverige i slutet av 1600-talet och porslinstallrikar från samma tid producerat på andra sidan jordklotet i Japan.

Hur tallrikar, figuriner, kannor, urnor etc. i fajans, stengods och porslin har kommit från deolika producenterna i alla dessa
olika länder till ägarna på Grönsöö, kan vi oftast bara spekulera i. Däremot går det ibland att konstatera vid vilken tidpunkt de kommit till Grönsöö, genom en rad bouppteckningar och förteckningar.

 





"Matart"

nonfigurativa bilder av mat. Fotograf Jan Gustafsson. Konstutställning 2016

Råvaran bidrar I högsta grad till konsten att laga mat. I ett stilleben bygger ofta matråvaror upp bildens skönhet. I Matkonst används råvaror för att skapa konstnärliga motiv. Fotografen Jan Gustafsson går däremot djupare in på våra råvaror och upptäcker ett både intressant och spännande konstnärligt uttryck. Utställningen Matart för oss närmare matens inneboende skönhet där abstraktionen är så stark att vi ofta inte känner igen oss.

Jan Gustafsson är fotograf och är född 1954 i Västerås. Har i år varit verksam i fotografyrket i 40 år.
Under åren har Jan Gustafsson arbetat med i stort sett alla former av fotografi, både inom och utomlands. Uppdragsgivarna är av vitt skilda slag, internationella koncerner, reklambyråer, arkitekter, industrier, tidningar och bokförlag. Han har även undervisat i fotografi och bildanalys samt haft föredragsserier i ämnet på vitt skilda håll. Under åren har han medverkat i ett flertal prisbelönta bokproduktioner, gjort samlings och separatutställningar samt även erhållit flera priser för sina personporträtt.

"Konsten på Grönsöö" - målningar, porträtt och grafik - Temautställning 2015

Frukt- och blomsterstilleben, olja på duk i Mario Nuzzis art (1603-1673), 128x175 cmHistoriskt sett var konst i alla dess former inte enbart något dekorativt i ett högreståndshem, utan dessutom en del av hela den komplexa struktur som markerade social position. Den gavs materiellt uttryck i allt från arkitektur och inredning till klädedräkter och mat, och framför allt porträtt var något som krävdes för att knyta an till sin ätt och därigenom hävda sin egen legitimitet. Därmed blev det en del av denna markering att låta beställa porträtt av sig själv och sin familj. Genom att visa sin plats i ättens historia skrev man också in sig själv i densamma. Annan typ av konst hade andra identitetsskapande funktioner och vittnade snarare om ägarens bildning och smak.
Den konst vi nu ser på Grönsöö är resultatet av seklers beställningar, inköp, resor, dokumentationer, vänskapliga visiter, giftermål och egen konstnärlig förmåga. Alla delar av livet på Grönsöö finns representerade på slottet, det formella såväl som det vardagliga, och på samma sätt som några nu oansenliga garderober en gång ledde till slottets forna hörntorn, har spår från historien lämnats överallt.Adam Schall von Bell (1591-1666), akvarell, 1700-talskopia efter en del av ett större original, Kina, 47x35 cm
I årets utställning visas ett urval av Grönsöös konst. Den har inga anspråk på att vara komplett, då konstsamlingen består av flera hundra verk, men den ger ändå en representativ bild över konsten här på Grönsöö. I det stora ger den också en bild över hur en herrgårdssamling generellt kan se ut i Sverige. En stor del av konsten utgörs följaktligen av porträtt, men det finns även äldre utländskt måleri och svenskt 18- och 1900-talsmåleri. Något som också är typiskt för herrgårdshem är den mer intima, vardagliga konsten - teckningar, silhuettklipp, skisser på familjemedlemmar etc., som har skapats i anslutning till slottet kanske som tidsfördriv under kvällar och regniga höstdagar.

Augusta Leijonhufvud (1830-1915), olja på duk målat 1853 av Agnes Börjesson (1827-1900), 42x34 cmEn annan aspekt av samlingen måleri på Grönsöö är den stora representationen av kvinnliga konstnärer. Från 1700-talets Ulrica Pasch, till de senare Bertha Valerius, Agnes Börjesson, Amalia Lindegren, Siri Andersson, Emma Toll och Elsa von Kantzow. I viss mån är det knutet till den stora förekomsten av porträtt, en genre där kvinnliga konstnärer traditionellt har varit framträdande, men det verkar också ha varit ett medvetet drag att under perioder aktivt främja dessa konstnärer.

Utställningen har sju huvudgrupper som alla berör olika delar av konsten på Grönsöö. Det första, ”En ätt i porträtt”, behandlar de mest intressanta porträtten i samlingen med kopplingar till den nuvarande ägarfamiljen von Ehrenheim. ”Den svenska konsten” och ”Den utländska konsten” berör den övriga stafflikonsten från både äldre och nyare tid.

Grönsöö från dammen, etsning utförd 1894 av Fredrik v Ehrenheim (1859-1931), 8,5x11 cm”Grönsöö i konsten” visar upp Grönsöö som motiv, och inkluderar även en presentation av Fredrik von Ehrenheim (1859-1930) som konstnär. ”Den lilla konsten”, behandlar den konst som så ofta finns i högreståndshem - miniatyrer, silhuettklipp och små porträtt. ”Den plastiska konsten” och ”Den grafiska konsten” visar samlingens skulpturer och ett mindre urval grafiska blad.

 

 

"Vi Människor" - bilder i lera av Marianne Hall - 2015

I en svår situation när jag inte kunde tala eller gråta använde jag för första gången leran som ett direkt uttryck i handen. Jag gjorde ett tecken i leran. Jag hade fått ett nytt språk, ett språk för min känsla. Det språket har jag arbetat vidare med och utvecklat. Leran svarar mot min fingertoppskänslighet och tar emot mig på ett sätt som jag inte förstår och många gånger inte kan kontrollera. Liksom när jag arbetar efter modell skärps mina sinnen, stegras sensibiliteten. Förmedvetna och omedvetna bilder gestaltas på ett medvetet plan. Styrkan i ljuset kan bli så stark att jag måste se bort. Mörkret och nakenheten kan också stegras så att jag måste se bort. Men för mig är detta en väg som leder mig vidare till glädje och befrielse. Att arbeta är att få ett starkare möte både med mig själv och den värld jag lever i.  Ofta leder det mötet till ett vredesutbrott i leran. Jag står inte ut med slakten längre, slakten av jorden och av människorna. Nyhetsslamret för mig ständigt tillbaka till en brutal verklighet och det finns inte plats eller språk att reagera. Efter nyheterna kommer väderleksrapporten. Vreden löser mig ur min vanmakt. Min lera är mitt språk som ständigt öppnar nya dörrar. Det är detta som är äventyret.”

Marianne Hall (Född 1936, bor i Stockholm)

”För skulptural gestaltning där livets skörhet och sårbarhet skildras ömsint och uttrycksfullt. Med stor materialkännedom visar hon på lerans möjligheter till det mest subtila skapande. Med stark integritet förvaltar Marianne Hall en uråldrig skulpturtradition där det monumentala kan rymmas i en hand.”

( juryns motivering till 2013 års Sergelstipendium )

 

Marianne Hall

 

Läs mer om konstnären...

 

 

"Ljuset på Grönsöö" - Speglar och ljusredskap- Temautställning maj-okt 2014

Solen och månen var under långa tider mänsklighetens enda ljuskällor. Så småningom lärde man sig tämja elden och i och med detta kunde de första belysningsföremålen konstrueras. När Grönsööhemmet inreddes, för första gången på tidigt 1600-tal, var man nödsakad att fånga dagsljuset och skimret från elden i öppna spisar och kakelugnar. Lyktor, ljusstakar och kandelabrar med talgljus och vaxljus och så småningom stearinljus placerades där de bäst behövdes. Speglar och spegellampetter hjälpte till att mångfaldiga ljuset liksom, på 1700-talet, prismorna i ljuskronorna.  Livet styrdes den gången av ljuset, när solen gick upp och när den gick ner. På 1700-talets slut kom oljelampan, cirka femtio år senare konstruerades fotogenlamporna. 1880 hade Thomas Edison framställt den första glödlampan för elektricitet. Först 1921 kom det elektriska ljuset till Grönsöö.

Det finns flera sengustavianska kronor på Grönsöö, den mest delikata hänger i Salongen. Den har allt som en gustaviansk ljuskrona skall ha – förstklassig brännförgylld stomme (för 20 ljus) och utsökta fasettslipade glas. Den saknar bara en sak – en signatur! Det borde funnits en CHB-stämpel på denna högklassiga skönhet på den översta lilla plattan som håller samman kronan – men tyvärr! CHB är Carl Henrik Brolins (1765-1832) signatur. Hur som, den är ett ypperligt exempel på en ljuskrona tillverkad av en skicklig gelbgjutare i huvudstaden.

I Salongen finns ett par gran-diosa kandelabrar från empirtid av förgylld och brännförgylld brons. De är tillverkade i Paris omkring 1810. En strängt kvadratisk sockel bär upp ett dansande par – Apollo och Diana. De skulle kunnat vara tränade hos Bolsjojbaletten så graciöst balanserar de på sockeln och lyfter till synes utan ansträngning ljushållarna för fem ljus.  Greve Magnus Brahe  (1756-1826) var en av de höga gästerna vid kungens av Roms dop i Paris 1811. Det lilla gossebarnet var lagd i Thomires magnifika vagga av silver, pärlemor och kostbara träslag – det måste varit en upplevelse för greven att beskåda denna prakt. Innan han lämnade Paris köpte han med sig de stora bronskandelabrarna.  De förvärvades senare av hovmarskalken Reinhold Fredrik von Ehrenheim (1784-1858).

 

Den äldsta spegeln på Grönsöö är utförd av barockens mest kände spegelmakare nämligen hovbildhuggaren Burchardt Precht (född i Bremen 1651, död i Stockholm 1738). Precht fick en gedigen utbildning i Hamburg hos den äldre brodern Christian. Han flyttade till Sverige ca 1674 och började arbeta hos den framstående spegelmakare Nicolaes Millich (verksam ca1630-ca 1699). Millich hade flera kungliga uppdrag, bland annat för Hedvig Eleonora och det föll sig naturligt att han tog hjälp av den skicklige unge Precht. 1682 utnämndes Precht till hovbildhuggare. Fem år senare fick han följa med ingen mindre än Nicodemus Tessin d.y till bland annat Paris och Rom vilket kom att betyda mycket för Prechts utbildning.
Först hade Precht en liten verkstad i en bod på Riddarhusets tomt. När han behövde mer plats för större arbeten fick han husera i konferenssalen på Riddarhuset. Allteftersom verksamheten växte behövde han ännu mer utrymme till sig och alla sina gesäller och lärlingar varvid han i början av 1700-talet lät han bygga ett stenhus på Lilla Nygatan 12 där han bodde till sin död.
Grönsööspegeln har Prechts alla kännetecknen. Den stora barockkartuschen uppe på krönet, de två flankerande lejonen och de olika förgyllda blyornamenten som pryder ramen.  I ramen har Precht låtit fälla in graverade folierade glas. Själva mittglasen är inte de ursprungliga, men både det övre och undre glaset är antika kvicksilverglas. De vackert dekorerade glasen i ramen är original från tidigt 1700-tal.

 

 

Magnus Berg olja och akvareller. Konstutställning maj-sep 2014

"I Magnus Bergs akvareller är både mörkret och ljuset lösningsmedel för kropparna och volymerna på samma sätt som vattnet är det för de torra pigmentkakorna. Ett klassiskt sätt att använda sig av ljus och skugga är att modellera, betona volymer och markera gränser. Så blir omgivningen – naturen, rummet eller stadsbilden – en scen som lyfter fram en handling eller en gestalt och tydliggör den. Ljus och skugga kan bli aktörer i ett drama som i Giorgio de Chiricos målningar av öde torg och gator där de fåtaliga gestalterna tycks avvakta okända krafter som skall lösgöra sig ur den ödesmättade omgivningen.

Magnus Berg går den motsatta vägen, ljuset och skuggorna ligger som varpen i en väv och håller samman motiven, hårt och mjukt, vatten och sten, människa och natur förenas alla i en snabb och känslig penselskrift som tycks fixera en evighet i ögonblicket. När han talar om ”sommarens kropp” är det inte enbart den egna kroppens välbefinnande i värmen och baden utan det är helheten, den mänskliga kroppen förenad med hav, sand, ljus, värme, ett paradisiskt tillstånd som det, efter syndafallet, bara är möjligt att fånga en hastig glimt av när kroppen förlorar sin tyngd i det salta vattnet och naturen inte hotar utan omfamnar, när den återtar det den en gång stötte bort och då tvingade oss att ställa människa och kultur mot natur.

Att Magnus Berg söker sig till klassisk mark i östra Medelhavet för att återskapa dessa ögonblick av en paradisisk enhet med naturen är knappast en tillfällighet. Här har människor i årtusenden åkallat Den Store Pan, låtit backanaler och mysteriespel visa vägen in till det som är natur också i människan. Underjordens krafter har släppts lösa för att försona växande med vissnande och liv med död. Det livet förmenar oss förverkligas här i måleriet. I snabba ögonblicksbilder varseblir vi några av de krafter som förbinder oss med vårt ursprung. Människovarandet innebär, bland mycket annat, att man måste få glömma nuet och knyta an till en kosmisk samhörighet i både tid och rum, i sådana ögonblick finns både en lycka och ett perspektiv som ger tillvaron riktiga proportioner.

I sina egna kommentarer skriver Magnus Berg om ”famntag på glömskans strandremsa”, det famntag som värmer och lyser upp en kall rymd som vi, allt som oftast, tvingas blicka ut i eftersom vi bär den inom oss. En glimt av den kretensiska stranden låter oss se andra möjligheter – ett annat liv."

OLLE GRANATH

 

Läs mer....

 

 

Vardagens verktyg och redskap på Grönsöö - Temautställning maj-sep 2013

Hyvelbänk med redskapArbete på åker och äng, i skog och på vedbodbacke, i park och trädgård – det är vad Grönsöö utställning 2013, handlar om. Men också om arbete under tak, i gårdens verkstäder, i första hand snickarbod och smedja. Och om timmermannens arbete både utomhus och inomhus med byggnader och byggnaders underhåll. Utgångspunkten är gårdens bevarade verktyg och redskap.

Redskap och verktyg hör till det som sällan bevarats. Överlevnadschanserna brukar vara större för produkterna än för det man använt för att åstadkomma dem med. Även de verktyg som omsorgsfullt vårdats har med tiden slitits ut.

På Grönsöö har man tagit vara på det gamla och överblivna – även sedan det tagits ur bruk. Mängder av bevarade – om än rejält nötta – redskap och verktyg berättar här om människors slit och vedermödor, om skaparglädje och kreativitet genom tiderna.

Svarvstol eventuellt från 1600-talHembygdsgårdars och museers samlingar av gamla verktyg och redskap brukar vara ditförda från någon annanstans. På Grönsöö finns de där de alltid funnits och hört hemma. De utgör idag en av de viktigaste pusselbitarna för den som vill förstå liv och arbete, organisation och ekonomi vid en uppländsk herrgård under olika epoker - från 1600-talet fram till idag.

Städ ,ed redksapDet är helheten som gör Grönsöö till vad det är. Verktygen och redskapen ger sitt bidrag till berättelsen om godset, om de människor som levt sina liv på och kring gården. Precis som möblerna i salongerna, böckerna i biblioteket, glas- och porslinsserviserna i skåpen och allt det gröna kulturarvet, träd, buskar och växter, i de närmaste omgivningarna gör det.

SpadarMen verktygen berättar också om sig själva, om den teknologi och det hantverk de representerar. Gömda – kanske också delvis glömda. Men sparade. Så är det med redskapen och verktygen på Grönsöö. Gömda, kanske delvis glömda är även kunskaperna om dem, insikterna om hur de kan användas. Men inte förlorade. Mycket av denna erfarenhetsbaserade kunskap – ibland talar man om den som ett immateriellt kulturarv – finns kvar, sparat i museers och arkivs uppteckningar och bildmaterial.

VerkstallFör Grönsöös del är de skildringar och minnesbilder som nedtecknats av bl.a Erik von Ehrenheim en målande och informativ ingång till herrgårdsmiljön. Förutom tidsfärg och en doft av det liv som levdes förmedlar dessa minnen även konkreta uppgifter om reparationer, nytillskott och nyinvesteringar på ett sätt som ger oss sammanhanget kring de redskap och verktyg som bevarats.

Läs recension i Uppsala nya tidning

 

 

Akvareller mm
Sivert Lindblom maj-sep 2013


Sivert Lindblom Grönsöö"Sedan 70-talet har jag parallellt med skulptur sökt metod och teknik för att gestalta de bilder jag nu avser att visa.
Bilderna formas med en strängt styrd grafisk teknik som resulterar i en fritt tillämpad axonometri och av en lika styrd färgsättning med oblandade akvarellfärger.

Tvådimensionella abstraktioner av tredimensionell karaktär har fått ”möta varandra” i ett bildrum präglat av en bestämd teknik och av akvarellpapprets karaktär och givna format. Akvarellpapprets storlek är c:a 56x76 cm, och bilderna med ram är c:a 81x61 cm. Dessa sammansatta bilder innehåller ”objekt” som gestalter för något annat icke uttalat.

Sivert Lindblom Grönsöö

Detta studium har med tiden resulterat i en serie om c:a 200 akvarellerade beskrivande bilder, en slags mental konstruktivism som för en icke-logik och en omöjlig geometri skildrar en sorts hermetiskt arkitektoniskt landskap.

Projektet kan ses som minnesbearbetningar av mina upplevelser av hur former och tomrum laddar rumsligheter, sammanhang och situation.

Målsättningen är alltså inte retrospektiv visning av separata konstverk utan ett försök att beskriva ett kreativt skeende över en lång tidsperiod."

Sivert Lindblom

 

Sivert Lindblom GrönsööLindblom, Sivert f. 1931,svensk skulptör och professor vid Konsthögskolan. Sivert Lindbom är en av samtidens mest anlitade konstnärer när det gäller skapande av offentliga rum, där han i samarbete med arkitekter utvecklat ett lågmält oh estetiskt raffinerat formspråk. På 70-talet framträdde han med abstrakta bronsfigurer som har drag av Rodins verk.
Han deltog vid Venedigbiennalen 1968, Nurnbergbiennalen 1969 och Camden Art Center i London 1969. Han var berömd för sina profiler, serietillverkade i plast, utfört staket utomhus vid Dagens Nyheter i Stockholm.

Han studerade vid Konstakademien 1953-1958. Bosatt i Italien 1959-1960 och i Schweiz 1963-1966. Han arbetade hos arkitekt Sigurd Lewerentz, Eskilstuna, 1949-1951. 1958-1963 Konsthögskolan, Stockholm. 1957-1964 Medarbetare på Peter Celsings arkitektkontor, Stockholm. 1966-1970 Lärare i formlära, Arkitekturskolan, KTH, Stockholm. Professor Konsthögskolan, Stockholm 1991-1996.

Offentlig utsmyckning i Urval:
1972 Takgårdar i kv.Garnisonen, Stockholm, tillsammans med Hanns Karlewski, Henrich Müllner och Hans Winberg.
1972 Takmålning, Norrlands nationshus, Uppsala, med Ulrik Samuelson.
1973 Sveriges Riksbanks nybyggnad, Stockholm, med Ulrik Samuelson,
1974 T-banestationen Västra Skogen, Stockholm.
1975 Fersenska Palatsets gård, Stockholm
1978 Vin- och Spritcentralens entré, Stockholm, med Ulrik Samuelson.
1982 Tävling om Wasamuséet, Stockholm, i samarbete med Marianne Lindblom.
1982 Utformning av Medelhavsmuseets utställningshall, Stockholm, i samarbete med Marianne Lindblom.
1986 Ljusgårdar i NK, ombyggnad, Stockholm.
Sivert Lindblom Grönsöö1986 Uppsala Stadsbiblioteks huvudentré, Uppsala.
1989 Nygestaltning av Blasieholmstorg, Stockholm.
1990-1991 Entréplats till Sveriges Ambassad, Tokyo.
1991 Ljusgård för Berns, Berzelii Park, Stockholm.
1993 Gångbro vid Haga Norra trafikplats, Stockholm.

Sivert Lindblom Grönsöö

 

 

 

 

 

Läs Recension i Uppsala nya tidning

"Damast och dräll på Grönsöö - Bordets prydnad-kvinnors stolthet" Maj - Sept 2012

Alice von Ehrenheim broderar 1880-talHemslöjden i Sverige firar 100 år 2012. Detta vill vi uppmärksamma genom att lyfta fram två seklers kvinnohistoria på Grönsöö, gestaltat i skatten av damast och dräll ur slottets samlingar. Det stora förråd av bordslinne som finns på Grönsöö har vårdats av generationer husmödrar i släkten von Ehrenheim. Det har kommit till Grönsöö som hemgift eller ärvts. Till stor del har det vävts på gården av skickliga väverskor och i någon mån har damastduktyg anskaffats genom köp. Initialerna och andra omsorgsfullt broderade märkningar berättar vem som varit den första ägaren.

Att förestå forna dagars herrgårdshushåll var ett maktpåliggande värv. Stora familjekretsar, talrika gäster och en mängd anställd personal lade ett tungt ansvar på husets fru. Regelbundet återkom stortvätt, bak och slakt och därtill kom den ständigt pågående tillverkningen och vården av husets textilier. Husfruarna var centrum i den svenska herrgårdskulturen!

Holländsk damastduk från slutet av 1600-talet föreställande staden londonLinneskåpet var kvinnornas ange-lägenhet, det var en mätning på släktens förmögenhet och det var laddat med prestige men också med symbolik. Det stod för renhet i både praktisk och andlig bemärkelse och när det gällde bordslinnet för bordets helgd.

servett i linnedräll. Mönstret "vandringsmannen vävdes på Grönsöö på 1820-taletI hemgiften ingick ett linneförråd, stort eller litet alltefter råd. Ofta fanns, som på Grönsöö, ett befintligt förråd som utökades av varje ny husfru. Samlingen består av ca 100 dukar och ca 700 servetter. Den äldsta duken är från sent 1600-tal och den yngsta är vävd 1946.Linnets skötsel var en grannlaga uppgift som noga övervakades. Stortvätt ägde rum i regel bara två gånger om året och i ett hus med stor familj och många gäster krävdes stora förråd av både lakan, handdukar och bordslinne. Man skilde på vardagen och festen inte bara i klädsel och mathållning utan också i bordets dukning. Det hemvävda ansågs alltid enklare än det köpta, det utländska i regel finare än det svenska. I hemmen vävdes dräll, det var vardagsvaran.

Om mängden av servetter får man en aning när man ser av märkningen att 96 servetter anskaffats av samma slag, alla andra oräknade. Givetvis sletsvardags duktyget hårdare än det som användes vid fest.

Att det ändå finns så mycket kvar på Grönsöö måste ses som ett bevis på den omsorg och vård med vilket linneskåpens skatter behandlats.

Underlaget till utställningen har gjorts av docent Elisabet Stavenow-Hidemark.

Hemslöjden 100 år Läs mer...

 

 

"Genomresa" foton av Georg Oddner Maj-sept 2012

Algplockerskan i JapanGeorg Oddners bildskapande sträcker sig över ett drygt halvsekel. Hans fotografier från olika delar av världen och inte minst hans jazzbilder har väckt stor uppmärksamhet. Med värme och medmänsklig känslighet har han skildrat människor i Spanien, Peru, Japan, Vietnam och i Sovjetunionen under 1950- och 60-talet. Detta gjorde honom tidigt till en fotografisk förgrundsgestalt inte enbart i Sverige utan även utomlands.

Georg Oddner, 1923-2007, föddes i Stockholm där han började som jazztrummis i Putte Wickmans sextett. 27 år gammal lämnade han jazzen och for till USA där han bland annat var assistent hos modefotografen Richard Avedon i New York. Åter i Sverige bosatte han sig i Malmö. Här ägnade han sig framför allt åt reportage- och modefotografi och uppdragen växte i takt med hans ryktbarhet. Dessa förde honom på fotografiska resor världen över, bl a för tidningen Vi.

1957 fick han som första fotograf ställa ut på Malmö konstmuseum och året därpå var det dags för Lunds konsthall, nu tillsammans med nio kolleger i den nybildade fotografkollektivet Tio Fotografer vars betydelse för svensk fotografi inte kan överskattas.

Naima wivfstrand. Foto Georg OddnerUtställningen på Grönsöö, som visas i samarbete med Hasselbladstiftelsen, omfattar ett retrospektivt urval av Georg Oddners fotografiska livsverk. Bilder från resor över hela världen, hans porträtt, jazzbilder och modefotografier ingår. Hans förmåga till inlevelse i det nya och okända som han mött genom åren genomsyrar hans bilder. I porträtten tränger han bakom fasaderna och skildrar människorna och med sin känsla för rytm och koordination skildrar han jazzens stora personligheter. I sina modebilder har han skapat något utöver modellens skönhet och klädesplaggens lockelse.

"Det intressanta med en riktigt bra bild är att den ger ifrån sig något nytt varje gång man ser på den. Den är alltid densamma, och likt förbaskat förvandlar den sig på något märkvärdigt sätt."
(Georg Oddner)

Konstbudet i Venedig, 1957. foto Georg Oddner”Det stilla ögonblicket finns överallt i Oddners foto och verkar nästan ha kommit av sig själv, i pressbilder, reseskildringar, porträtt och reportage. Världen tycks hämta andan och upprättar en säregen kontakt med kameran, omedvetet, ändå kontrollerat som en balettrörelse”
(Peder Alton, DN)

Georg Oddners bildskatt omfattar cirka 675 000 negativ och finns sedan 2001 på Malmö museer. Han är representerad på bland annat Moderna museet, Stockholm, Hasselblad Center, Göteborg, Louisiana, Humlebæck, Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn, Museet för Fotokunst, Odense, Finlands Fotografiska museum, Helsingfors, Norsk Fotohistorisk Förening, Oslo, Bibliotheque Nationale, Paris, Library of Congress, Washington DC, Helmut Gernsheims Collection, Mannheim.

Alla bilder/all pictures:
© Georg Oddner

linje

"Leksaker och Spel på Grönsöö" Maj - Sept 2011

 

Nürnbeg, G. Leonard Eichner & SohnLeksaker och barnföremål har i äldre tider inte ansets tillhöra det primära när det gäller att dokumentera vår kulturhistoria trots har vi alla varit barn. Till skillnad från andra äldre kulturföremål som möbler, tavlor och konsthantverksföremål har man inte lagt någon större betydelse i dessa föremål. Ändå kan man säga att leksaker är en spegling av de flesta kulturyttringar i det lilla formatet. Detta är anledningen till att relativt få leksaker är bevarade, men också att de flesta leksaker sedan länge är sönderlekta.

Nürnbeg, G. Leonard Eichner & SohnLeksakerna på Grönsöö spe-glar i hög grad förhållandena på landsbygden och det finns påfallande få leksaker av utländsk tillverkning. Annars är det så att i de större städerna dominerade ofta de tyska importerade leksakerna.  Ett par leksaker i Grönsöös samlingar sticker dock verkligen ut, nämligen de två små hästekipagen av målad plåt från en av de äldsta leksaksföretagen i Nürnbeg, G. Leonard Eichner & Sohn. Med största säkerhet har leksakerna inköpts av Per Jacob von Ehrenheim som var chef för den svenska delegationen på världsutställningen i Paris 1878

Gemla LeksaksfabrikDen första svenska leksaksfabriken av betydelse var Gemla Leksaksfabriks Aktiebolag grundad 1866 av Alexius Westerdahl. Han etablerade sig på orten Gemla i Småland och specialiserade sig på träleksaker och spel. På Grönsöö finns ett stort antal typiska Gemla leksaker.

DockskåpEtt välbevarat dockskåp  från 1890- 1900 var också en av flickornas käraste leksaker. De eleganta salongerna hyser ett myller av föremål som väl speglar tidens borgerliga miljöer. Rummen har tidstypiska tapeter och möblemanget är en blandning av tysktillverkade och svenska inventarier.

DockhusEtt dockhus i kolossalformat bars på som-rarna ut i parken och på de samtida fotografierna kan vi se den imponerande storleken. Skåpet gjordes ursprungligen av gårdssnickaren Reinhold Sundqvist vid förra sekelskiftet.

 

JojoBland de registrerade nästan 800 barnföremålen på Grönsöö utgör omkring 150 av olika typer av spel. Spelen kan indelas i olika grupper som turspel, skicklighetsspel, tålamodsspel och utomhusspel. Före televisionens intåg i de svenska hemmen på 1950 talet var spelandet en mycket vanlig familjesysselsättning.

Ett litet anspråkslöst skicklighetsspel är den lilla jojon  som har tydliga drag av tidigt 1800-tal. Det är till och med tänkbart att den skulle kunna ha nyttjats av den förste Ehrenheimaren, Reinhold Fredrik August på Grönsöö

I samband med utställningen ges en bok ut skriven av leg. lekare Peter Pluntky med titeln "Leksaker och spel på Grönsöö"

linje

"Grönsöö slott 400 år 1611-2011 Jubileumsutställning"

Grönsöö slott ur Suecia Antiqua

”Här ligger en väldig tegelbyggnad, skönt formad till ett lysande palats och uppförd med stor konstfärdighet; det hela är sevärt även genom sin trädgård och djurpark.” (Andreas Lilonius: Uplandiae Elogia, 1651)

 

Rekonstruktion av fasad Grönsöö slott 1611Grönsöö slott, riksrådet Johan Skyttes lysande manifestation av sin nyvunna ställning i samhället, har i fyrahundra år tronat på krönet av sin bergskulle och långt framskjutet mellan Mälarfjärdar. I årets jubileumsutställning lyfter vi fram slottets 1600-talshistoria byggt på de senaste decenniernas forskning.

 

 

 

Rekonstruktion av plan för nedre våningen av Grönsöö slott 1611

 

Rekonstruktionsritning av slottet vid byggnadstiden utförd 2011 som underlag för den modell som visas i jubileumsutställningen.

 

 

Förlageteckning till Erik dahlbergs Suecia Antiqua

 

 

 

År 1592 hade unge Johan Schroderus (1577-1645) genom hertig Carls förmedling sänts till Tyskland för högre studier. Efter hans återkomst till Sverige 1602 utsåg kung Carl IX honom som lärare till sin son Gustaf Adolf. Två år senare adlades han med namnet Skytte och fick ett antal gårdar i Mälardalen som förläning. Bland andra en gård i Grönsöö by. I januari 1606 gifte sig Johan Skytte med Maria Näf. Under åren 1608-09 tillbytte sig Johan Skytte de övriga tre gårdarna i Grönsöö by och beslutar att göra Grönsöö till sin sätesgård. År 1611 ger Gustaf II Adolf honom skattefrihet för de gårdar och bönder som ligger under   Grönsöö ”den han nyss hafer begynnt bygga vedh Mälaren”. 

 

spisöverstycke med Johan Skytte och Maria Näfs vapenSlottet byggdes i renässansstil efter franska förebilder och hade vid denna tid inga svenska förebilder. Skytte själv kan mycket väl ha gjort ritningarna.


 

 

 

"Med nål och tråd på Grönsöö" Maj - Sept 2010linje

Broderad plånbokUr byrålådor, skåp och kistor har ett smörgåsbord av textilier plockats fram till årets utställning. Borddukar till stora bord och till små bord, servetter och näs-dukar, aftonväskor, börser och små prydnadsdukar. Broderier kan hittas i inredningen på olika möbeltyger och kuddar. Totalt handlar det nog om tusen alster och en stor del av samlingen är tillverkad på slottet. För att göra materialet behändigt har åtskilligt valts bort. Tillsammans ger dock detta urval av alla dessa textila ting en bra bild av helheten. Fokus är på broderade alster men även en del spetsar och sybehör finns med.

Att brodera har haft en stämpel som varandes meningslöst tidsfördriv eller spilld kvinnokraft. På samma sätt kan betydelsen av uttrycket att brodera ut texten förknippas som något negativt. Det kan också betyda att berika, att ge nyanseringar och att vara precis och personlig i sin formuleringskonst. Så är det med verkliga broderier också. De kan uppfattas som ett hantverk som berikar med en personlig prägel och kanske fulländar en interiör.

Handarbete i parkenSomrarna på Grönsöö under 1800-talet var fyllda med handarbetande damer. Ibland kunde säkert handarbetet fungera som en stunds meditation, man försjönk i djup koncentration. Andra stunder var det en oas för prat och skvaller. Kanske kan vi betrakta kvinnorna som handarbetar som en dåtidens facebook grupp där allehanda ämnen kunde avhandlas.

Broderi på GrönsööEn sak som allt handarbete tycks ha gemensamt är att det sällan omnämns i skrivna texter som belyser herrgårdsmiljöer. I den stora serien Slott och Herresäten som gjordes på 1960-talet eller i serien Kungliga slott som började publiceras nyligen nämns nästan aldrig dylika ting och det förhåller sig likadant i inredningslitteratur överhuvudtaget. Kuddar, fotpallar, broderade prydnadsdukar saknar beskrivningar och ord som placerar dem i sitt sammanhang.  Det är ting som finns men som aldrig blivit så viktiga att de fått en egen textrad annat än i de handarbetsböcker som beskriver tillverkningen och materialet.

 

Sybehör GrönsööHandarbete på GrönsööBordsmatta Grönsöö

Handarbete GränsööSkåp GrönsööTextil Grönsöö

linje

"Gunnar Brusewitz"

Ett offattbart produktivt konstnärsliv. Maj-Sept 2010

Gunnar BrusewitzGunnar Brusewitz (1924-2004) kallade sig gärna antecknare. Under 1940- och 50-talen arbetade han framförallt som reportagetecknare på Stockholms-Tidningen. Redan i skolan väcktes dock hans intresse för djur, fåglar och människans roll i landskapet, och det kanske är just som naturtecknare Gunnar Brusewitz kom att bli mest känd.

Teckning ur "Stockholm" mitt i seklet av Gunnar BrusewitzUnder drygt ett halvt sekel gav Gunnar Brusewitz ut omkring 60 böcker. Han skrev texter som passade de egna illustrationerna och tvärtom. Ett avundsvärt samarbete med sig själv!

Gunnar Brusewitz "Ishavskust"Därutöver gjorde han över 200 bokillustrationer, mer än 800 bokomslag, affischer, exlibris, frimärken och oändligt många artiklar till kulturtidskrifter, böcker, kataloger etc. Under tjugofem år gjorde han också Nobeldiplomen i litteratur. Han lät sig villigt styras av ”den otåliga pennan”, som är titeln på den andra delen av hans memoarer.

Brusewitz var även medarbetare i Sveriges Radio-TV, där han bland annat gjorde ett trettiotal naturfilmer tillsammans med nyligen bortgångne filmaren Boris Engström, och han medverkade i de klassiska programmen från Korsnäsgården.

De bärande träden i hage och äng bidrog till kreaturens foder. Idag till skönhet och liv i markerna....Gunnar Brusewitz och Carl Gustaf von Ehrenheim på Grönsöö - båda utnämnda till heders upplänningar, träffades genom gemensamme vännen Lennart Bernadotte. Vid några möten föddes tankarna om en sommarutställning på Grönsöö, men tiden räckte inte till och utställningen blev inte av. Vi är därför nu glada och stolta att kunna erbjuda en utställning i samarbete med familjen Brusewitz som speglar delar av ett långt, mångfacetterat och ofattbart produktivt konstnärsliv.

 

 

"Köket på Grönsöö" - Arbete och organisation. Mat, redskap och recept - Maj-Okt 2009

Köket på Grönsöö 1930Utställningen skildrar köket på Grönsöö slott under cirka två sekler. Det betyder att vi får inblick i köksarbetet samt därtill hörande organisation och fördelning av ansvar och sysslor. Matlagningen, maten och måltiderna står givetvis i centrum men också kökets utrustning, kärlen och redskapen.

Det handlar alltså om en herrgårdsmiljö vid Mälarens strand med anor från 1600-talets första hälft och följande århundraden. Grönsöököket har präglats av husfruarna, och även andra kvinnor som arbetat på slottet, och de traditioner dessa fört med sig från andra håll. Men Grönsöö har självfallet också varit ett kulturcentrum som i sin tur utgjort en inspirationskälla och påverkat andra miljöer.

Kokkärlen av koppar, i en mängd olika former för allehanda ändamål, dominerade under 1700- och 1800-talenKokkärlen av koppar, i en mängd olika former för allehanda ändamål, dominerade under 1700- och 1800-talen. Kopparkärlen förtennades alltid invändigt för att inte giftiga föreningar skulle uppstå då matens syror reagerade med kopparen. Den samling av köksredskap från olika tider som bevarats på Grönsöö samt den samling som förvärvades av Nordiska museet på 1930-talet från Grönsöö, ger perspektiv på kökets redskapsutrustning under cirka 250 år. Det är möjligt att studera såväl de tradi-tionella metoderna och kontinuiteten i redskapens form och funktion som hastiga förändringar och anpassning till modernitet och nya kökstrender.

Den öppna elden krävde grytor, kittlar och pannor som hängde eller stod på ben så att man kunde elda under. Det förekom även att man eldade på kärlets lock för att åstadkomma övervärme. När järnspisen införts måste kärlen anpassas till kokhålen i hällen; nu krävdes planbottnade kok- och stekkärl med flänsring

På Grönsöö har en mycket intressant samling kokböcker bevarats som speglar matlagning och hushållsarbete under drygt 200 år. Fem av husfruarna på Grönsöö träder fram i kokböckerna, för de övriga svarar kvinnor som indirekt haft någon koppling till familjen von Ehrenheim och Grönsöö.Åtta kvinnors kokböcker som direkt eller indirekt speglar matkulturen på Grönsöö under 250 år.

(Eleonora Catharina Silferstolpe född Leijonhufvud
receptbok från 1758)

No 93 At Stufwa Kalfhufwud. Sedan Kalfhufwudet är kokadt som det bör wara, skäres det i tunna små skifwor och lägges uti et förtent Kärl med smått skuret Citronskal i små strimlor, rifwen Pepparkaka, et stycke Socker, et godt stycke färskt smör, Corinter och Russin som förut äro wäl skjöljda, skalad Mandel och litet salt: uppå alt detta slås win och wattn med några skjedblad Citron-Saft, dock så at det är mera win än wattn, fast icke för mycket på det det eimå blifwa för mägtigt: detta alt sättes på elden at koka tills Suppan börjar blifva jämtjock: litet stött Muskotblomma skall ock vara derpå: om man intet hafwer Pepparkaka, så kan man taga rifwet hwetebröd: Hjärnan, fötterna och tungan böra äfwen wara med: när det är nog kokadt, tages det af elden och rättas an, och smakar rätt wäl.

 

"Accidental oriental" - Samtida kinesisk konst - Transformering med nya intryck Maj-13 September 2009

Shi Lifeng "Red Star" Kinesisk konst har tagit världen med storm under de senaste fem till tio åren. Beijing är idag en av världens konst centrum i likhet med vad New York var på 80-talet och Berlin på 90-talet. Gallerier och museer har invaderat Kina för att visa en bildkonst som har identifieras som ”cynisk realism” och ”politisk pop”. Auktioner runt om i världen har bevisat att det finns en stark efterfrågan på den kinesiska konsten.

Konsten har vuxit i samband med Kinas övriga tillväxt. Behovet att komma ikapp västvärlden inom konsten har varit och är stort. Den viktigaste och tongivande utställningen var ”China-Avantgarde” som öppnades 1989 på Nationalmuseet i Beijing, efter en långdragen debatt med myndigheterna. Utställningen speglade vad som definierats som ”85 New Wave” en konst som på vissa områden sågs som rebellinfluerad men också såsom något nytt. Konstnärerna ville framhäva ett mer socialt och kulturellt ansvar och en varmare relation människor emellan. De tyckte de hade en uppgift att bygga en ny kultur för Kina.

"Dancer"Sichuan Art Academy i Chongqing är en av de konstakademier som drivit fram flest kända kinesiska konstnärer idag. Akademin ger studenterna en frihet som uppskattas, delvis därför man är långt från huvudstaden och dess politiska kontroll. Den andra viktiga konstskolan är Centralakademin för konst och design i Beijing.

Det är möjligt att Kultur Revolutionen förblir ett evigt motiv för många av Kinas samtida konstnärer. Kineserna glömmer inte sin historia. Kina är idag även förankrat i perioden med ordförande Mao som regent. Det har påverkat den samtida kulturen, sociala värderingar och även sättet att vara. Motiven inspirerar än idag många konstnärer som inte ens upplevt kultur revolutionen.

Utställningen görs i samarbete med Eight Art Gallery i Malmö som specialiserat sig på samtida kinesisk konst och vill sprida denna nya konst i Skandinavien. Utställningen presenterar ett urval av de artister galleriet arbetar med såsom, Shi Lifeng, Liu Kun, Mu Jun, Gong Ming med flera.

Mer information om Konstnärerna kan fås på galleriets hemsida Eight Art Gallery

Ni kan också ladda ner utställningskatalogen här. Ladda ner...

Hand av Shi LifengLiu Kun-Shall we dance

 

 

 

 

 

 

 


"Glas på bordet i Grönsööhemmet" - Maj-Okt 2008
Grönsöö har en imponerande samling av glasföremål från 1600-talet och framåt. Samlingen omfattar såväl dricksglas för olika tillfällen som karaffer, tillbringare, serveringskärl, skålar och prydnadsföremål i glas. Den största delen utgörs av bruksglas från 1800-talet.Under våren sommaren 2002 visas delar ur Grönsöö samlingen.

Glassamlingen i Grönsöö hemmet består av några få pjäser från 1600-talet, samt föremål från 1700-talet och framåt, med tyngdpunkten på bruksföremål från hela 1800-talet. Med hjälp av bouppteckningar och räkenskaper kan man ganska väl följa glasens vandringar mellan olika generationer och familjer, vars husgeråd slutligen samlats på Grönsöö. Att exakt kunna fastställa år för tillverkning eller inköp lyckas bara ibland, men med hjälp av tillgänglig expertis kan föremålen infogas i den konsthistoriska och hantverksmässiga utveckling, som vi gärna vill skildra med den här utställningen.

Glas på bordet – det är självfallet glas att dricka ur, som ölglas, brännvinsglas och vinglas av olika sorter, men det innefattar även serveringskärl som karaffer och tillbringare och skålar. Likaväl ville man, både i fest och i vardag, ofta pryda bordet med vackert dekorerade skålar och fat av glas. Med exempel på olika tiders sätt att duka, vill vi också visa glasens användning på matbordet hos de olika 1800-tals generationerna på Grönsöö.

Även på skrivbordet behövdes flaskor tillverkade av glas, för bläck och sand, i sängkammaren fodrades glasflaskor till vatten, parfym och luktvatten och på salongsbordet fick konstfärdigt tillverkat glas höja intrycket av välstånd och hemtrevnad.

Från dessa olika utgångspunkter vill vi presentera glasbeståndet i ett stort Uppländskt herrgårdshus. ”Glas på bordet – i Grönsöö hemmet”


"Bengt Lindström, Olja och grafik" - Maj-Okt 2008

Konstutställning 2008 i samarbete med Murberget ,
Länsmuseet i Västernorrland (läs mer om Murberget)

Bengt Lindström är en av våra mest internationellt kända konstmärer, som efter studentexamen i Härnösand år 1944 flyttade till Stockholm där han gick i Isaac Grünewalds målarskola under ett år. Därefter studerade han vid olika konstskolor i Köpenhamn, Chigago och Paris.

Till Paris kom han vid 22 års ålder och där studerade han vid André Lhotes och Fernand Légers målarskolor. Han har bott och verkat i Paris sedan år 1948 men tillbringar somrarna i Sverige. Han har en ateljé i Kvissleby söder om Sundsvall.

Bengt Lindström hade sin första separatutställning i Sverige år 1954 på Gummessons konstsalong. Under 1950-talet kom han i kontakt med konstnären Asger Jorn och COBRA-gruppen i Frankrike. Gruppen arbetade med färger som ett uttrycksmedel i sig självt. Lindström går mot ett mer expressivt uttryck och lämnar konkretismens abstrakta former och geometriska färgfält. Istället träder en mytisk bildvärld med masker och myter fram. Sextiotalet präglas av viktiga utställningar i Frankrike, Sverige, Bryssel, Japan och USA.

1997 deponerar Michèle och Bengt Lindströms stiftelse för modern konst mer än 800 verk på Midlanda konsthall i Timrå. Konsthallen gör flera omfattande utställningar. Parallellt görs utställningar både i Sverige och internationellt. År 2003 drabbas Lindström av en stroke, men utställningarna fortsätter.

2006 får Länsmuseet Västernorrland en stor donation av Michèle och Bengt Lindströms stiftelse för modern konst. Samlingen innefattar en komplett uppsättning av Lindströms omfattande grafiska produktion. Årets utställning på Grönsöö, som är den första ur denna donation, försöker spegla bredden i ett mångårigt konstnärsskap.

Den våldsamma titeln ”Mord i Lappland” är på många sätt typisk för Lindströms konst. Han skildrar ofta starka känsloyttringar mellan människor. Ofta pendlar känslorna mellan kärlek och hat. Mord i Lappland har skapats som en reaktion på politiska händelser. Den är målad i Paris 1968, som en reaktion på hur studentrevolten slogs ner. Målningen handlar även om diskrimineringen av samer som ända in på 60-talet var påtaglig.

Mord i Lappland ger en känsla av omedelbarhet. En människa blir misshandlad. Det finns en fysisk tyngd i Lindströms motiv som berättar om kroppens erfarenhet av att utdela och ta emot slag.






"Märkliga ting på Grönsöö" Temautställning sommarhalvåret 2007
Utställningen visar spännande föremål, udda material, böcker och kuriosa som ej ingår i vanliga materialteman. Utställningen speglar även den intellektuella krets i vilken 300 årsjubilaren Carl von Linné och Grönsöö 1700-tals ägare arkiatern David von Schulzenheim ingick Karl XII:s krigspolitik hade lett till en katastrof för det svenska stormaktsväldet och därmed till dess undergång.

Sverige fick ställa om till en tillvaro på nya villkor, reducerat till en småstat i norra kanten av civilisationen. Men dess moraliska energi hade inte uttömts. I stället för yttre expansion tog den sig nu uttryck i inre kraftsamling. På förvånansvärt kort tid kom dess ekonomi på fötter, och en strävan att göra landet rikt och välmående spred sig i vida samhällslager. Inte minst märktes detta i vetenskapens, lärdomens värld. Från 1730-talet och flera årtionden framåt gick Uppsala universitet en intellektuell storhetstid tillmötes som aldrig förr och möjligen inte heller senare. En rad begåvningar som snart nådde internationellt anseende gjorde akademisk karriär vid det ganska lilla lärosätet och skänkte det glans och respekt. Främst gällde detta naturvetenskaperna, som länge varit eftersatta. Mest ryktbar blev naturligtvis Carl von Linné

Bland föremålen på Grönsöö finns många som på olika sätt speglar det vetenskapliga uppsvinget. Naturvetenskapen, hade under stort motstånd revolutionerat hela vår världsbild under ett motsträvigt och religiöst fundamentalistiskt 1600-tal, men vann nu under 1700-talet alltmer de tongivandes öra. Inte minst väckte den förhoppningar om materiell nytta i form av effektivare produktionsmetoder, säkrare sjukdomsbot och rationellare administration.
Om den nya andans storheter påminns vi i den ståtliga samlingen med porträttmedaljonger, de flesta av Sergel, föreställande ledamöter av Vetenskapsakademien. Den härstammar från David von Schulzenheims tid som slottsägare. Han var läkare, hängiven den nya tidsandan och ledamot av Vetenskapsakademien.

Att Linné, blomsterkonungen (1707-1778), fanns i hans porträttsamling, var en självklarhet. Linné hade med sitt sexualsystem för växterna och sin standardiserade beskrivningsmetod reformerat botaniken och blivit en förebild i sin vetenskap över hela världen. Med sina resor i svenska landskap satte han i gång en inventering av både våra naturresurser och våra produktionsmetoder som blev förebildlig, och genom sin revidering av de till läkemedel brukliga växterna stramade han upp den praktiska läkekonsten. (Text: Professor Gunnar Eriksson)

Skrin av bärnsten, Georg Schreiber, Königsberg 1610-talet. Till de skickligaste mästarna i Königsberg, som var dåtidens centrum för bärnstenstillverkning, räknas Georg Schreiber. Han var verksam mellan c 1610 till 1643 och hade en stor verkstad med många anställda. Trots det är endast tre föremål kända som bär hans signatur. Eller bar snarare, för ett av dessa utplånades under andra världskriget. Grönsööskrinet kan troligen tillskrivas Georg Schreiber eller någon i hans verkstad /närmaste krets på stilistiska grunder. Det är till-verkat helt och endast av bärnsten. Härigenom ökar förutsättningarna för att få ut mesta möjliga av det ljusspel som bärnsten kan bjuda på. Senare under 1600-talet, när efterfrågan på större dimensioner ökade började man med att på en stomme av trä fästa upp bitar av bärnsten. Det blev imponerande skapelser, men eftervärlden fick stora problem. Lim torkar och trästommar har en benägenhet att röra sig. Många dyrgripar från 1600-talet är därför idag i mycket dåligt skick. (Text: Michael Ernstell)

Ekvatorialsolur, av instrumentmakare Daniel Ekström (1711-1755). En viktig del av det naturvetenskapliga intresset under 1700-talet var alla de vetenskapliga instrument som användes för att utforska vårt universum. För denna tillverkning krävdes ett stort finmekaniskt kunnande. På Grönsöö finns ett instrument från detta tidevarv. Det är ett ekvatorialsolur som är tillverkat av mässing och har ett tillhörande skräddarsytt etui av skinn med pressad dekor. Soluret är ställbart för olika polhöjder beroende på var man befinner sig geografiskt och har även en kompass med lock. En viktig ledtråd är inskriptionen ”D Ekström fecit” som avslöjar att det är 1700-talets främsta instrumentmakare som har utfört det - Daniel Ekström.

Daniel Ekström (1711-55) kom 1727 i lära hos den främste instrumentmakaren just då i landet Petter Rosenberg i Stockholm. Därefter studerade han i Uppsala ett par år innan han 1735 började arbeta för Lantmäterikontoret i Stockholm. Med bidrag från Manufakturkontoret reser han 1739 på studieresa till London. Han har i uppgift från Anders Celsius att samtidigt betala och föra hem de instrument som han beställt till observatoriet i Uppsala. Härigenom fick Daniel Ekström möjlighet att på ett naturligt sätt komma i kontakt med Englands främste instrumentmakare George Graham. Han var sin tids främste urmakare och levererade samtidigt vetenskapliga instrument av yppersta klass till observatoriet i Greenwich. (Text: Michael Ernstell)

Herbarieark ur en Linnélärjunges samlingar påminner om att blomsterkungens vetenskap blivit en naturlig del av de högre ståndens bildning under 1700-talets lopp. Erik Tuwén (1721-1766) hette denne annars inte så kände lärjunge, som höll botaniska föreläsningar i Stockholm med början på 1750-talet. Han var fattig och hade som extrainkomst att förfärdiga och sälja herbarier. Ett sådant, som hade tillhört kanslirådet Jacob von Engeströms samlingar, hamnade på Grönsöö.






Andeas Erici Lilonius: Uplandiae Elogia (1651) lovtal till Uppland. Biblioteket på Grönsöö har skapats av fem generationer von Ehrenheim som de senaste 200 åren ägt slottet och det är i likhet med andra boksamlingar en levande organism som ständigt förändras beträffande storlek och inriktning. Arvskiften och ansenliga donationer till offentliga institutioner har reducerat beståndet samtidigt som andra arvskiften och förvärv har utökat samlingen. I dag består biblioteket av cirka 10 000 volymer. Ett bibliotek återspeglar naturligtvis ägarens intressen och litterära preferenser. De huvudsakliga ämnesområdena i biblioteket är historia, topografi, bergsvetenskap, lanthushållning, svensk och utländsk skönlitteratur samt allt slags tryck som rör svenska slott och herresäten. Biblioteket på Grönsöö skiljer sig från många andra slotts- och herrgårdsbibliotek i Sverige såtillvida att man här inte endast har sparat rariteter och ovanliga böcker med avsikten att bygga upp en musealsamling. Eric von Ehrenheim skrev år 1894: ”Några rariteter torde ej finnas, då de personer, hvilka sammanbragt härvarade bibliotek, icke haft intresse för sällsynt tryck”. Men det betyder inte att det saknas intressanta rariteter och ovanligheter i boksamlingen. Tidigare generationers intresse för politik och många uppdrag i offentlig tjänst har tillfört biblioteket många tryck som saknas i andra samlingar. Senare generationers intresse för bokkonst och typografi har ökat bokbeståndet med moderna sällsyntheter. (Text: Henrik Andersson)

Galavarianten av ”svenska dräkten” buren av kanslirådet Jacob von Engeström (1735-1802). I samband med ordensdagen den 28 april 1778 genomförde Gustav III sin stora dräktreform och införde en nationell dräkt. Tanken bakom dräktreformen var att begränsa de oerhörda belopp som vid hovet lades ned på att följa det senaste modet. En enhetlig dräkt, eller uniform, skulle begränsa möjligheterna till utsvävningar i försöken att överträffa sin omgivning. För att förbättra den svenska ekonomin var förhoppningen dessutom att materialet skulle vara tillverkat i landet. Dräktens snitt skulle avvika från gängse mode och kanske försökte man finna något tidlöst. Stilhistoriskt ligger den manliga varianten dock nära modet från tidigt 1600-tal, från Gustav II Adolfs tidevarv. Och man ska inte underskatta Gustav III:s strävan att med den svenska dräkten frammana nationella känslor, med tankar åt Vasatid och Stormaktstid. En gemensam dräkt, för den var tänkt för hela befolkningen, skulle givetvis öka sammanhållningen – en kung, ett folk, en dräkt. Det låg i tiden att framhålla sin nationella identitet och klädernas psykologiska inverkan hade Gustav III stor tilltro till.

Herrarnas dräkt bestod av knäbyxor, en ärmlös väst, en kort jacka med markerade axelkarmar som var slitsade samt en ärmlös kappa. Till vardags skulle man vid hovet bära en svart variant med röda detaljer. Till detta hörde ett brett skärp och en rundkullig hatt. För gala var den vit och röd, vilket snart ändrades till ljusblått och vitt. (Text: Micael Ernstell)



"Peter Dahl – Original och grafik" Konstutställning i vagnstallet sommaren 2007


Peter Dahl, Född 1934 i Oslo, prenumererade i många år på titeln ”svensk konsts enfant terrible”. Centralt i myten fanns kroglivet, en bild som förstärktes av hans tolkningar av Fredmans epistlar.

En av Dahls stora läromästare är Edvard Munch, norrmannen som sa att han ”inte ville måla män som läser och kvinnor som stickar, utan människor som älskar och lider”. Peter Dahls konst har i stor utsträckning präglats av den devisen, för var blottas människans galenskap tydligare än på krogen. Ödets nyck är också sån att Peter Dahl, under sin barndom bodde granne med Edvard Munch i Oslo.





Hans stora konstnärliga genombrott ägde rum då tolkningarna av samtliga ”Fredmans epistlar” visades runt om i landet (1984-), sammanlagt 87 litografier. Dessutom presenterades ett
flertal målningar i Bellmans anda.

Peter Dahl är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm under perioden 1958-1963. Dahl har tjänstgjort som lärare i måleri, bland annat på Gerlesborgsskolan Stockholm och på Valands konstskola i Göteborg och blev sedan professor i måleri vid Konsthögskolan i Stockholm. Peter Dahl är en av de mest kända och populära konstnärerna vi har i Sverige idag och han har således ett imponerande utställningsprogram bakom sig med utställningar över stora delar av världen





"Silver och Smycken på Grönsöö" Temautställning 2006

Grönsöö slott är som ett ymnighetshorn. Oavsett vilken materialgrupp man ämnar genomkorsa så är beståndet rikt och spännande och nästan outtömligt.

Föremålen är intresseväckande inte minst beroende på att de är bevarade i sitt sammanhang. Mycket litet har försvunnit från Grönsöö genom arvsskiften, däremot har tillskott kommit genom decennier och generationer.

På grund av att fidekomisslagen sattes ur spel 1 jan 1964 är de totala kulturmiljöerna i Sverige inte längre skyddade varför det blir färre och färre slott och herrgårdar med bevarade inventarier av en sådan rikedom. På Grönsöö har generationer avstått från att ta ut sina arv och därför är denna kulturmiljö bevarad som en outsinlig skattkista.

I kungliga miljöer är detta inte ovanligt och där finns givetvis oändligt rika samlingar av hög dignitet. På Grönsöö rör det sig om ett burget hem med föremål som använts i vardagen. Må vara i en adlig sådan, men i alla fall!

De som ägt och bebott Grönsö under generationer har inte varit stora silversamlare utan man har införskaffat det som behövdes för att göra vardagen elegant och trivsam.

Samma gäller för Grönsöö smyckeskrin som är till brädden fyllt av nipper och småting som förskönat husets härskarinnor.

(Ur årets skrift: "Silver och Smycken på Grönsöö" av Elsebeth Welander-Berggren)







"Art´s fun" Konstutställning i vagnstallet 20 maj-september 2006
Lasse föddes i Hofors den 5:e maj 1940. Efter lumpen sökte han till konstfack och började där 1960 på avdelningen för grafisk formgivning. Han gick ut konstfack 1964.

Under sommarloven 1962 och 1963 arbetade Lasse som musiker på jazzbalettföreställningar. Där träffade han Ardy Strüver, en holländsk konstnär. De började göra TV-program och var produktiva fram till slutet av 70-talet. Lasse tecknade samtidigt barnböcker (med Lill Lindfors tex) och gjorde illlustrationer till bokförlag och reklambyråer.

I början på 1970-talet började Lasse samla på Disneysaker för att det var kul och lagom larvigt. Han blev väldigt förtjust i popkonsten när den kom i början av 1960-talet och Lasse bestämde sig för att om han skulle hålla på med konstnärlig verksamhet, så skulle det vara åt popkonst hållet. Han har haft utställningar på olika gallerier och museer sedan 1970-talet. Till dags dato har Lasse gjort 276 litografiska upplagor.

1980 gjorde Lasse ”Sällskapsresan” som har setts av 2.4 miljoner människor. Han har gjort 6 långfilmer: Repmånad, Sällskapsresan, Snowroller, SOS, Den ofrivillige golfaren och Hälsoresan.

År 2002 öppnade familjen Åberg ”Åberg Museum”, i Bålsta 40 min bilresa från Grönsöö mot Stockholm, där man kan se Lasses Disneysamling som är en av de bästa samlingarna i världen, original av olika serietecknare och konst med serieanknytning.

För mer information: www.abergsmuseum.se






"Möbler på Grönsöö" Maj-okt 2005, vetenskapligt underlag av Stina Odlinder Haubo
Om man vill lära sig något om vårt svenska kulturarv, är det i hög grad lämpligt att studera vår möbelkonst. Möblerna berättar om hur olika konst- eller modestilar kommit till vårt land, och hur de har omdanats för att passa svenska förhållanden. Kanske skedde det genom påverkan av det svenska kynnet, men former och dekorer kom också att också anpassas till de material som stod till de svenska hantverkarnas förfogande och den teknik de behärskade. En möbels stil och utformning, eller design med en aktuell term, ger vanligtvis en anvisning om när den tillverkats, kanske till och med av vem.

Grundläggande forskning om Grönsöö möbelbestånd gjordes av på initiativ av Alice von Ehrenheim av konsthistorikern Sigurd Wallin vid Nordiska Museet och publicerades 1952 i boken Grönsö – hemmet i ett stort uppländskt herrgårdshus. Sedan dess har åtskilliga konsthistoriker, möbelkonservatorer och andra experter besökt Grönsöö. De har inte sällan haft synpunkter och många gånger kunnat tillföra ny kunskap. Att åter gå igenom Grönsöö möbelbestånd och försöka tillföra nya rön, kan därför framstå som fåfäng möda. Aktuell forskning i arkiven i kombination med att allt fler signerade möbler blir kända, bidrar dock med helt nya kunskaper om kända och okända mästare och deras möbler på Grönsöö.

När man studerar möbler på ett herresäte som Grönsöö, handlar det emellertid inte bara om föremålen som sådana, om stilar, mästare, material och teknik. Insatta i sitt sammanhang berättar möblerna också gårdens och dess ägares historia – inte sällan en historia i vidare bemärkelse. Möblerna har gått i arv genom generationer som vårdat och moderniserat dem för att de skulle fungera och pryda rummen enligt gällande mode. Hur möblerna kommit till användning ger oss dessutom en inblick i hur livet levdes i ett herrgårdshem i en annan tid än vår.

Det bestånd av möbler – och av andra föremål – som idag utgör kulturmiljön på Grönsöö, har under två århundraden sammanförts genom arv och giften. Möblerna har, i förhållande till slottets ansenliga ålder, inte befunnit sig så länge just på Grönsöö, men har trots det, eller kanske just därför en många gånger intressant bakgrund.



"Porslin på Grönsöö - En tidsspegel genom fyra sekel" Maj-okt 2004,
Temautställning med prydnads och bordsporslin från Ostasien och Europa ur slottets samlingar

Samlingen av konsthantverk på Grönsöö spänner över vida perspektiv både beträffande de konkreta föremålen som i mer abstrakta aspekter. Koncentrerar man sitt intresse till keramik hamnar man dessutom ofta i internationell historia. På Grönsöö hittar vi keramiska alster från länder som Holland, Tyskland, Frankrike, England, Kina, Japan, Danmark och Sverige.

I den stora genomgången av inventarierna som publicerades av Sigurd Wallin 1952, menar han att Grönsööhemmet är typiskt för hem av den sociala status Grönsöö representerar. Idag uttrycker vi det också med ordet - moderiktighet. De olika ägarna av Grönsöö följde det rådande inrednings-modet vilket även omfattade föremål med dekorativt syfte - som porslin.












"Optiska drömmar av Lennart Bernadotte" Maj-okt 2004, Blomster och växtporträtt

Man kan gå på djupet med tingen så grundligt, att de undandrar sig betraktaren. Ett bevis på detta är Lennart Bernadottes makrofotografier. Ju djupare fotografen tränger in i sina blommande modellers hemligheter, ju tydligare han visar deras innersta, desto svårare blir det för oss som betraktare, att känna igen objektet.

När Lennart Bernadotte återvände till Mainau efter kriget och påbörjade arbetet med att göra Mainau till ett av Europas ledande turismål, hade han även här stor användning för sina fotografiska kunskaper. Det behövdes ständigt bilder för affischer och vykort, broschyrer och reklamblad. Under detta arbete kom han ständigt sina blommor och träd närmare och fann en värld fylld av hemligheter och skönhet i form och färg.

Ur detta utvecklades viljan att tränga djupare in i växternas hemliga inre där naturen med en sådan sinnlighet och presition skapat en dold värld innehållande en outtömlig rikedom av prakt och härlighet. Man måste bara kunna se – och fotografera.

Under årens lopp har miljoner människor världen över sett hans fascinerande blomster och växtporträtt i utställningen ”Optiska Drömmar”.



"DAMAST OCH DRÄLL PÅ GRÖNSÖÖ" Maj-okt 2003, Bordets prydnad - kvinnors stolthet

En utställning med linne ur Grönsöö´s linneförråd med dukar och servetter från sent 1600-tal till sent 1800-tal.
Utställningen speglar kvinnohistoria i ett sydupplänskt herrgårdshem.

Duk i damast, från sent 1600-tal, troligen holländsk, det vävda motivet föreställer staden London.



"ÖGONBLICK" Kary H Lasch Maj-okt 2003

Fotoutställning med bilder av den legendariske fotografen.




"Slottsmattor" Juli-Augusti 2002
En utställning med Märta Måås-Fjetterströms mattor designade för svenska slott.


- till toppen av sidan -